fröet som skulle bli blomma
växte aldrig upp

det kroknade på vägen

rädslan blev dess ryggrad,
krökt och full av hat

men tårarna sköt nya skott
och nya blommor blommade upp



så full av liv
vår moders hage
en livmoder
vidsträckt och behaglig


din doft min andedräkt
också fjärilen letar nya marker

fortplantar sig på nytt

kanske behöver de blott
lite uppmärksamhet

en skuggväxt förmår inte
söka ljuset

de vet endast sitt mörker


blunda och du ska känna
en oskönjbar strimla ljus

belysa skugggestalten
ovan ditt vänstra bröst


offer för vanmaktens avgrunds skri