I ett kargt vindpinat landskap,
åkrars förvildning, väderbitna
ödehus kringrända av mång
hundra års stengärdsgårdar.
Där fanns en gång mitt
barndomshem, där lever mina
minnen kvar.

Ödsligheten över gårdar där
människor en gång levt, sina liv
plöjt åkrar, sått frö i goda jorden.
En livsgärning på egna gården.
Nu har tidens klocka ringt
glömskans tidevarv, kvar finns
bara spåren.

Att vandra runt i det förgångna
är att förflytta sig i en förfluten tid.
Drömma om att få återskapa allt
i sitt urssprung, få liv kring de många
hundra års husgrunder med sina
stengärdsgårdar.
Få tiden att vakna igen, få livet
tillbaka där det en gång låg gårdar.