Rättvisan lyfte sin ljusblåa blick

och tittade kritiskt på Jorden.

Den var ganska tröstlös, den bild som hon fick,

makt och rikedom var nyckelorden.

"Ännu är den vanliga människan slav

som tyngs av de mäktigas bojor

och aldrig släpps in i noblessens enklav,

de lever och dör i små kojor."

"Din ynkliga gnällmåns!", hördes en röst,

"som icke har kraft stå emot!

För såna som du finns ej liv eller tröst

ditt öde skrivs som idiot!"

Vår tillvaron tycks ta av daga

de goda, de mjuka de svaga.