Gömd känsla i kropp skapar smärtan jag bär

min kropp är som svulster den värker sig gul och blå

axlar armar tar smärtan just nu allra mest känns som blåmärken runtom

när smärtan och värken sätter fart vill jag lägga mig i sängen och domna bort i sömnens land

jag är bärare till många trauman i min kropp som andra förnekat och förminskat mest allt mina anhöriga som föräldrar och syskon

jag gör mig synlig jag gör detta synligt igen då hade jag inget skydd men idag har jag det för att inte bli trampad på igen

alla gånger jag skrämdes halvt ihjäl när mamma skrek och pappa slog och jag ställde mig emellan och drog om det inte vart nån alkohol i dem hade slagen inte fallit hade inte skriken vart lika höga och  då hade jag sluppit all rädsla i mitt vuxna liv 

några pusselbitar då och då läggs till och bilden klarnar men det gör så ont att känna min föredetta skyddslöshet jag stod inför då och rädslan inför att bli övergiven om jag stod upp för mig själv som sig bör, Idag har jag andra verktyg men smärtan är där ändå och det kanske måste få göra ont ett tag till