Mellan Alexandra och mina ögon..
fanns en saga..
Den som kände Alexandra
knäföll
och bad
Till gudomligheten i det blåfärgade ögonen.....

Jag kysste Alexandra
när hon levde
och jag minns hur hon närmade sig mig
Hur mina armar täcktes av det mest ljuvliga flätor
så minns jag Alexandra..
så som en sparv minns sitt nybyggda bo 

Åh..Alexandra
mellan oss fanns miljontals bilder och en sparv..
och många mötesplatser

Alexandras namn var och är en högtid i min mun
Alexandras kropp var ett bröllop i mitt blod

Jag var förlorad i Alexandra mer än fyra år
I fyra år sov hon på mina händer
Och vi lovade varandra
det mest härlig i kärleken
och vi brändes i vinet av våra läppar
Och vi återföddes i
varandras armar

Åh..Alexandra
Vad var det som hände
som gjorde att mina ögon
simmade i de två blåa molnen

Åh...
Här är min saga
i en tid
då Kärleken fyllde vårt hus
och värmde våra hjärtan

men
sorgen besökte oss..
stal vår glädje
säkerhet och ömhet
Stal min älskling
som fyllde mitt hjärta med kärlek och drömmar

en gång

i en tid
då tystanden i skymningen
tog min måne
och emigrerade långt borta till en osynlig plats
och släckte de blåa färgade ögon

Vinden sopade bort alla sångare
Och Alexandra

Mellan Alexandra och mina ögon
fanns ett liv...
en saga
då var hon en härlig melodi på mina läppar..
idag hon är bara en tyst hemlighet
i famnen av mullen
i barmen av himlen