Jag gömmer mobilen längst ner,
intalar mig att jag inte behöver någon nu.
Jag läser en bok och dricker ett glas vin,
ljusens lågor fladdrar när jag vänder blad.

Jag läser och förflyttas till en annan värld,
kattens jamande för mig tillbaka.
Jag inser upptäcker förbannar,
att jag inte hann någonstans i min flykt.

Samma stol
Samma jag
Ingen skillnad

och inga pip i min gömda telefon

Min fåniga bakgrundsbild tittar snett på mig,
och tomheten ekar bara med tystnad.

Slår på musiken
Höjer
Sänker

det finns ingen musik som känner som jag

Jag tråkar en tår ur ögat innan den bildats,
jag ska vara stark idag tårar hjälper inte .
De är blöta kladdiga och svider,
jag tycker inte om hur de gör ränder på min hud.

Jag får en känsla av att tårarna drar med sig huden
på sin väg ner för mitt ansikte
Jag är rädd att det ska bli skåror kvar
på riktigt

Det är väl inte så det funkar i eran värld,
stora vida verkligheten,värkligheten.

Man får anpassa sig,
det får tårar också.

Inga pip i telefonen.