Handen,
en sårig, ådrig, kall
håller krampaktigt grepp om livet
i form av gyllenbrun sommarhud,
vitbeklädd närvaro

tystnad
stillhet

en vindpust från fönstret
ruskar om det som finns i form av mänsklighet
förbjudna tankar
blickar på klockan
sömniga, vakande ögon

plötsligt en rörelse,
en suck
bröstet häver sig
töms på luft sin allra sista gång

tystnad
stillhet

Någon försvann,
dags att gå ut till livet på avdelningen,
lämna döden bakom stängda dörrar.

En vindpust säger tyst adjö.