Och trots att världen ser ut som den gör, trots allehanda sociala orättvisor, trots krig, hot och konflikter, trots allt ont vi människor lyckas göra mot varandra så finns det också så mycket som är gott här i världen och visst kan jag tvivla många gånger, både på Gud och på oss människor, men ibland kan det också räcka med så lite för att jag ska kunna se den spirande grönskan, för att jag ska känna den kärlek i vilken vi rör oss och är till.

Jag pratar om kärlekens själva urkraft, jag pratar om den svepande gudsvind som genomsyrar allt, varje litet strå på jorden. Jag pratar om den klara källa som får varje liten nerv att vibrera. Jag pratar om det klara friska vatten som ger liv och liv i överflöd. De där smekande viskningarna som värmer varje liten del av själen och som tränger in i och kan lysa upp varje liten mörk vrå i vårt inre. Jag pratar om den kärlekens drivkraft som uppmuntrar oss till gärningar av pur godhet, den kärlekens drivkraft som kan förflytta berg. Källan till allt liv, till allt skapat.

Vi sjunger lovsånger till skaparen, den kraft som befriar och den urkälla som genomtränger allt. En hel gnistrande vintergata av ren kärlek.
Ni vet, ibland får man ändå såna här små förnimmelser av Gud, små gudsbevis i vardagen, när jag ser ett förälskat par, när jag hör barns glada skratt, små vänliga ord och gester, eller när man ser träden börja knoppas och solen som värmer och det är ofta det som gör att man ändå fortsätter att tro. Och det är också det som gör att man fortsätter att lovprisa mästaren som har målat och färgsatt livet med alla dess nyanser:

För visst är det väl ändå inte alltför svårt att tro på en god gud, att tro att Kristus är uppstånden och mitt ibland oss när man ser gröna träd, och röda rosor. Jag ser hur de slår ut i blom, för dig och för mig. Jag ser en blå himmel, och jag ser vita moln, en ljus välsignad dag efter en mörk helig natt.

Regnbågens skimrande vackra färger som också återspeglas i människorna vi möter. Vänner som skakar hand och bryr sig om varann som ett uttryck för gudskärlek. Barn som leker, lever och växer och som lär sig mer än, gud vet vem och visst är det ändå en rätt underbar värld vi lever i.