Havet hänger i osynliga trådar
i en rymd
där månen evigt drar pustar ebb
och flod,

en så tyst inbäddad
magisk kraft,
som ett
hjärta

där
stjärnor är dess blod,

allting vandrar på
en väv som
skapat livets
säd,

och döden som
en vän du icke fruktar,

inte visste jag då
att vi skulle ses
om många tusen år,

åter låt mej få vandra
på en bro av ditt fluffiga hår

mellan blyga nigande blommor
få drunkna i ditt skratt
få vara din eviga längtan,

under en himmel
där moln utan herdar
i alla former
som vi ger namn,

som hundar björnar
ulliga lamm,

som vi hand i hand i
våra drömmar tumlar runt och leker.