Den vägen är ännu längre tillbaka

tänkte jag, när jag åter släntrade in på den

välbekanta hallonbeväxta stigen, som gick genom skogen.

Den är väl värd att spatsera på...

ty skogen är min lunga, där ny frisk luft fyller mitt bröst.

tankarna som flydde, kom sig för att tänka på genvägar i livet.

Dom finns ju inte....inte egentligen.

Vägen tillbaka ser nämligen annorlunda ut, än den vägen du först gick.