Det står en doft vid mitt staket,

en doft av fukt och höst

och det är ingen hemlighet

att känslan i mitt bröst

när tiden går till mörkt från ljust

och dagen blir så kort

är allting annat än förtjust,

då vill jag blott fly bort.

Till platser på vår sköna jord

där värme finns, och sol

där kyla är ett låneord 

och fälla upp min stol

vid strandkanten och njuta av

en tropisk solnedgång

över ett vänligt, stilla hav

och sjunga denna sång.

Ja, öde, låt mig än en gång

få sjunga denna sång!