Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Tankar


Den sammanhörande

Ensamheten känns
som en farstu
utan pannans värme mot huden
där skogsbrynjan
sover utan yxa

men den sammanhörande
fladdrar som fönstret
i nattfjärilens virvlar
där ljuset tar gardinerna
i från mig


Fri vers av Fredrik Stillesjö
Läst 205 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2009-08-03 21:17



Bookmark and Share

  Michaela Dutius
Gemenskap och ensamhet blland ljus som gör gardinen(skyddet) genomskinligt.
Så uppfattar jag din fina text!
2009-08-05

  walborg
Tack för en skimrande dikt om ensamhet och om samhörighet.
2009-08-03

  Maria T
Ensamheten känns
mörk och dyster,
gemenskapen är
ljus och luftig
2009-08-03
  > Nästa text
< Föregående

Fredrik Stillesjö
Fredrik Stillesjö