Inser att jag är vitast

kanske han i hörnet
är vitare än mig, eller är han sjuk..

lite grönaktig kanske?

Han som sitter i mitten
med den bästa utsikten
är chokladbrun

men han har nog suttit här sen...
förra sommaren, kanske är det bara skit

Kan hända att han har den bästa utsikten
men jag har den bästa insikten

säger min terapeut

och för femhundra spänn i timmen
tror jag på henne..

Servitören är friskt brun och luktar..

han luktar hav..
han knullade säkert innan han kom hit

oundvikligt tittar jag på hans skrev
rodnar och drar ner mina solglasögon

och då måste han ju prata med mig för Gud hatar mig och
jag måste sitta där och stamma och dölja tankar som han ändå inte visste att jag hade men som han nu kanske anar och tänker att jag kanske är en sån där som pratar utan att andas eller att jag föddes med en sån där glappkäft..

Han går.

Jag drar med handen över mina nyrakade ben
och inser att jag aldrig kommer att vaxa dem

Alla är nyrakade,
kinder, hakor, ryggar, ben, armhålor, kön...

och en man har rakat huvud

jag tycker det är sexigt, farligt, snyggt

... på en man

om en kvinna har det
tror man att hon har cancer

och rynkor...

de syns här i solen

skrattrynkor, bitterhetsrynkor, argarynkor

rynkor är beviset på ett liv
de är inte fula...
på en man men

på en kvinna säger man; oj, hon har levt ett hårt liv..

och varje dag är jag ett steg närmre döden
och jag röker för att hjälpa till.. eller
för att se om jag inte får cancer..

sjukt...

men jag är sjuk..
har papper på det;

"Helene är inte suicidal
men bör handskas med ömhet
och försiktighet.."

men det fattar ingen..
att jag bör behandlas som en skör blomma
kanske för att jag liknar en kaktus..
en kaktus utan piggar för jag har nyrakade ben

och jag börjar bli gammal, det förstod jag när min dotter häromdagen upptäckte att svart tosingahår växa ut från min kind, från ingenstans. Som ett äckligt spindelben liksom. Hon höll sig för munnen som för att inte kräkas och pekade hysteriskt. Jag ryckte bort det med en pincett men en väninna sa att när väl det har börjat komma så bara fortsätter de och... de förökar sig?

Men jag har som sagt nyrakade ben.

Jag förstod inte att man skulle raka sig förrän jag var sjutton och gjorde reklam för Jane Hellens duschtvål.
Fotografen stod och stirrade mellan mina ben och sa;
- Det var nog den hårigaste...!
Sedan kliade jag mig hysteriskt i skrevet i tre veckor. Därför, och bara därför kommer jag aldrig mer att vaxa mig.

Det var första och enda gången jag
gjorde reklam för något avklätt.

Kanske kallade de mig för Hairylady..

vad vet jag?

Att man skulle raka benen lärde däremot min mamma mig tidigt.. nu kommer jag från en ganska skallig familj, ingen har speciellt mycket kroppshår och min mamma sa häromdagen att med åldern får man mindre könshår och det oroade henne. Hennes generation skulle aldrig raka sitt könshår så jag funderar på att köpa en peruk som hon kan klistra fast vid behov.. kanske en ny affärsidé..

Äntligen...

nu kom min duktigt försenade väninna;

- Ursäkta det tog sån tid.. men jag la ansiktsmask, vaxade benen, blekte mustaschen...

Jag stirrade på hennes överläpp och kände på min egen;

- Vad menar du? Vilken mustasch? Har jag...?
- Klart, alla har hår på hela kroppen, din syns bara inte.

Så..

vi är alla
dömda

till ett rakande, vaxande, blekande liv.

Men, på sjuttiotalet då hade man heltäckningsmattor både här och där... och nog var de väl lite lyckligare än vi?