Hjärtats spränggräns nådd 

men en stenmun vill pumpa liv i osagt

det rinner till så läpparna bågnar

och motionerar munnens muskler i

ett litet cyniskt leende

som en hand vill knyta sig rakt igenom

med en svart damm ord

trots intill bitterhet bedövad

men mig ska den inte gripa tag om

inte, senor, hud kapsla in

eller något av de älskande andetagen

tills de segnar ned

jag har ett barn att tänka på.