Vi tittade på kroppen, fastbunden vid trädet, ögonen hängde utanför sina hålor, allt som var kvar var tänder i en köttig massa, detta utgjorde nu mannens ansikte, andhämtningen var rosslande, man kunde urskilja gnyenden ibland, uppenbarligen visste han ingenting, då hade han talat, vi hade gått hårt åt honom i ca 45 minuter, fan vi måste vidare sade jag, tog fram min glock ur hölstret och sköt mot huvudet, vänstra huvudsidan smetades ut mot det uråldriga trädet, benbitar i grå hjärnsubstans blandades med naturen, vi vandrade mot baslägret, alla var tysta, automatvapnen glittrade i kvällssolen, nu skulle vi äta, denna kväll hörde man till och med fågelkvitter, som hemma i lundagård en sommarkväll...