|
|
ständigt faller stjärnans ljus mot jorden
trädet
under den perenna
stjärnan
när vi talade låg städerna
alltid stilla
röken från våra Benson&Hedges öppnade
de centimeterhöga gatorna
du sa att gränden var synonym med
trånga blommande balkonger
kyssar
grovt våld
pupillen som plockade bland
dina kläder
våra fingrar sömnlösa
sagofigurer
när din blå mun och iPoden sjöng
tillsammans
hur det var att närma sig Paris med
deligens år 1709
stanken från latrinerna
som slog emot
innan ljuset från tranlamporna
letade sig in genom de tunna
gardinerna i cupén
fläckarna av natt över din
rygg
dina läppar som lekte med hörnet
på kudden
då när vi närmade oss
diagonalt
brast in i
varandra
Fri vers
av
Ulf Lagerholm
Läst 574 gånger
Publicerad 2009-08-19 05:24
|
|
|
Carola Zettergren
För mig är denna en resa, genom tid genom rum och känsla..magiskt vacker!
2009-08-29
|
|
|
|
Mikael Lövkvist
Ja, se livet är mycket märkligt. Tänk, jag hade saknad de däringa Benson & Hedges och t.o.m. IPoden. Outgrundliga äro livets mysterier. Spännande hur du vandrar längs med skapandets väg, och smakar på ordens smaker. Inspirerande dynamik, verkligen.
2009-08-20
|
|
|
|
Melona
Hörru Ulf, den var bra mycket bättre innan och jag måste framhålla att jag verkligen tyckte om de där detaljerna med iPoden och cigarettmärkena, det gjorde den mer autentisk och
tydlig på något sätt.
Men det är ju jag det!
2009-08-19
|
|
|
|
Lena Krantz
Jag älskar städer och just i natten eller gryningstid är de kanske som allra vackrast. Då står allt still i väntan på den nya dagen.
Att få resa in i en stad i diligens är såklart en slags dröm men det är ändå en önskan om ett lite stillsams närmande, till staden eller till kvinnan.
Snyggt!
2009-08-19
|
|
|
|
Ulf Lagerholm
jag tackar kanske främst Micke och Way för att de hade den goda smaken att nypa mig gott i örat, det är väl det vänner bl.a. är till för, visst hade dom rätt, jag har nu gjort några små men viktiga justeringar
2009-08-19
|
|
|
|
Inkarasilas
För mig som läsare och en som skriver - är poesi en känsla - vafan upplevs när dikten är över, är du kvar där i tillfället är du där i vad hon säger - gränder, andas du ansträngt i ordet våld och ses skeendet mellan fingrar du håller för ögon, känner du att mannen brister inuti någon annan, att han försvinner in och kanske aldrig mer är den samma som innan- och ja för fan det gör jag. Jag gör det. Den känslan är jävla intensiv och obehaglig, ögonblicket är borta nu, allt försvinner t o m minnen bleknar bort, eller blir varbölder som sipprar sakta. Vafan gillar det gör jag, men det är en väldigt surrig stickande känsla i orden här Ulf, det är satan konst det.
2009-08-19
|
|
|
|
Mikael Lövkvist
Mycket vackert diktat, broder!
Jag gillar mytstämningsskapandet runt "när vi talade låg
städerna stilla" och hur röken öppnade gatorna. Intressant perspektiv, också, det här med centimeterhöga gator. Det får mig att se staden och gatorna ganska långt ovanifrån.
Jag märker dock att de två märkesnamnen förstör stämningen en smula för mig. Skulle sålunda hellre personligen ha läst t.ex. tobaksröken i stället för "röken från våra Benson&Hedges"; och i den annars ypperliga strofen om hur hon sjunger om livet i Paris 1709 skulle jag föredragit min läsning utan orden "och Ipod".
Hur som helst, detta är ju blott en smaksak, och ett försök till att komma med lite konstruktiv kritik mitt i alla mina rader av hyllningar.
I övrigt gillar jag dikten stort.
Slutligen förstår och respekterar jag Waywards invändning mot slutsvängen, fast jag tycker också personligen att detta bristande kan, om man nu vill, läsas genom flertalet olika linser (jag erfar just nu tre) och detta gör uttycket, för mig, ganska spännande.
2009-08-19
|
|
|
|
Melona
jag skulle kunna tala om för dig, älskade ulf lagerholm om filmen du spelar i mitt huvud. hur dina ord rör sig som flimmer, intryck och impulser.
där trädet, som en pil från himlen visar att här, här är det,
den perenna stjärnan som av venus, hur hon lyser oss människor
för sin skull, för vår skull, som att varje romantiker har en stjärna för alla relationer, eller den enda, är de alla samma emellanåt, alltså, min relation gentemot mänskligheten, nej, den hypotesen håller inte, inte alls...
så går jag in i filmen
blir en av de som ligger där
för kärlekens skull,
lustens skull...
"när vi talade låg
städerna stilla"
------------- alltså, fan...
fan. det stormkokar tårar, varma i mina ögon
för att jag vet hur det känns då,
när det är så, såklart är jag inte ensam
men de raderna är så förbannat
v a c k r a, som att zooma i slowmotion...
"röken från våra Benson&Hedges
som öppnade de centimeterhöga
gatorna"
jaha, hur rök och eld som ett slingrande grepp öppnade
gatorna som av drömmar, fantasi... jodå. det förstår jag med. fan...
"du sa att ordet gränd var synonymt
med trånga blommande
balkonger"
det måste vara monica som du träffat.
eller någon annan, som tänker så. att gränder är vackrast i skrymslen och vrår...
"mina ögon
plockade bland
blustyget
fingrarna sömnlösa
som sagofigurer"
- killing me softly
skulle jag vilja säga...
och så diligensen
med detta filmatiskt vackra sekundfångade
ögonblick, tonerna från iPod och den blåa munnen,
som en franskengelsk korsettfilm med vampyrer,
eller inbördeskrig, där krusochblodochrosornejlikorlönndörrarochhalsarhändersenorfingrar var det evigt bultande i andnöden av svält och annat, fattigdom...
så drömlikt, kärleksömt
"fläckarna av natt över din
rygg
du lekte med ett hörn av
kudden i munnen
jag rörde mig
diagonalt
brast in i
dig"...
jo, jag tycker om slutet
för så kan det kännas, att man brister in i och in till någon,
eller emot, som om...
Detta Ulf, är den vackraste, mest skört sensuelle dikt om kärlek och relationer jag läst. TACK!!!
http://www.youtube.com/watch?v=yeV5GTtNxXs
2009-08-19
|
|
|
|
Elaine.S
Nu eller då, med dina ord spelar det ingen roll, man är bara i. Du skriver på ett sätt som är diffust, på ett bra sätt, för orden hamnar självklara framför mina ögon och det äger något speciellt genom att bara stå där, svart på vitt men ändå så mustigt färgat.
"fläckarna av natt över din
rygg"
snyggt!!
2009-08-19
|
|
|
|
wayward - taiga
jag gillar allt ända till det där med -'brast in i dig'- då blir dikten en kioskvältare för nät-kåtingar, och det är synd att du som är så rik på uttryck pajar en så fin skildring med en så sliten gammal avrundning.
kan tänka att du, och många säkert blir ledsna när jag säger så, men ok jag får köpa det, ville bara tala om min spontana reaktion. gissar att du inte kommer ändra den, men tänk lagerholm, i ditt stilla sinne, hur du faktiskt hade kunnat uttryckt dig med en smula mer finess.
i övrigt är ditt språk jädrigt raffinerat. ja, det tycker jag.
2009-08-19
|
|
|
|
peter markurth
den flyter, några starka formulerinar, mycket bra, med kanonslut
2009-08-19
|
|
|
|
Melona
eh, detta är så vackert att morgonen står stilla, återkommer
efter kaffet...
2009-08-19
|
|
|
|
resilient
"du sa att ordet gränd var synonymt
med trånga blommande
balkonger
kyssar
och grovt
våld"
Ja, nu det är den enda tänkbara betydelsen. Vackert om städer.
2009-08-19
|
|
|
Nästa text
Föregående
Ulf Lagerholm
|
