hon bodde i paris ett tag

kom hem och sa: "mitt liv är poesi!"

vi sågs en dag på avenyn

jag trodde att jag mött mitt svärmeri

sen gick vi runt bland lyftkranar

och fartyg ifrån när och fjärran land

hon ryggade tillbaka när jag trevande

tog tag i hennes hand

så drog hon till paris på nytt

och våra världar skildes åt igen

jag antar att det måste vara så

för alla misslyckade män

nu finns jag i en annan stad

där ingen tillåts vara anonym

jag drar omkring på gatorna

med tvångströjan som min

gåbortskostym

LARZ GUSTAFSSON   1/9 2009