Blixtens fingrar genom molnen

tystnad . . .

vattenringarna blir ett med ytan

stenarnas avspegling

Ett höstlöv med regndroppar på
en hand sveper över slätten,
klär varsamt av luften dess fuktiga dräkt

träden står stilla, avvaktar

vilken minut som helst
startar tiden om igen

Timglaset vänds aldrig om igen
varför räkna stunderna?

Sandkornen faller långsamt
lägger sig tillrätta

Livet rinner

ett glas konjak
stolen nära eldstaden
ögon möts genom röken
blickar genom elden

glödbädden avger det sista av sin hetta
under ett ögonblick som aldrig tar slut

Timglaset samlar damm

Korpen stannar i flykten, mitt under ett vingslag

Röken stelnar