Som en bris
blåser jag iväg
mot nya höjder

Som en orkan
stormar jag igenom
stad efter stad

för att dansa med löven
och njuta av livets fröjder

Men vad ingen vet
är att jag just utmanat gränsen
mellan livet & döden
Så tunn, så skör
Så livsfarligt nära

Fast denna gång..
Var det du som bjöd upp å sa:
- får jag lov min kära?

Och som regnet faller
föll jag ner i backen
med sällskap av fördömda öden

Piskad av änglarnas tårar
kall & frusen
låg jag fastbunden

På en tom gata
långt bortom civilisationen
sökte min nakna själ värme
men här regerade skuggorna
och livet isolerades
från den smutsiga jorden

Förtvivlad och desperat
skriker jag efter hjälp
Långt borta hörs ett svar,
det var ekot
från mig själv

Mörkret samlas kring mig
smygandes kommer det
närmare och närmare

Där låg jag
med livet som insats
livrädd och så liten
jag kunde inte längre
förneka paniken

Så jag sluter mina ögonlock
för att möta ljuset

bilder av minnen bildas
Min älskade son
han skrattar och han leker
Så oskyldig, så ren
ovetande
om livets dystra hemligheter

Glimten i hans ögon fångar mig
djupt där inne ser jag en glöd
och just då förstod jag..
Att den glöd jag såg
var ett liv, en eldsjäl
som kommit från mig
Till mig

Värmen flödar och jag reser mig
min vilja blir min styrka och jag bryter mig loss


För jag ska till mitt barn
och vi ska dansa med löven