Vår rädsla för döden är så stor
att vi försöker ta oss dit
så fort vi bara kan,
för rädslor ska utmanas och övervinnas.
Frågan är om vi inte missat något?
Blundade vi extra hårt
med hela perceptionsapparaten
när informationen delades ut?

Vi såg väl inte flygbladen
och de små männen
med sandwichplakaten,
de där som säger:
SLUTET ÄR NÄRA!
Om vi lade märke till dem
var våra tankar mest inriktade på
nedskräpning
eller små gröna män i vita rockar
som förde bort plakatmännen
till det stora okända.

Ja, ni vet,

kvarteren,

länderna

och galaxerna 

ni alltid undviker,

även om ni ofta åker dit
om de har en plats som är som hemma
fast lite finare, lyxigare
eller genuinare,
som det står i broschyren.

När männen kom tillbaka
berättade de att slutet inte alls är nära
om vi inte vill
och delade frikostigt med sig
av sina nyfunna insikter.

Då låstes de in,
av andra män och kvinnor,
vita och medelålders
med vinstintresse
i klinikerna
varifrån de spred epidemin
av tvångstankar
om allt man måste ha
så att slutet kommer
fortare.