jag ser underbara ting

jag ser världen som den inte ser ut, svartvita färger
tystnad

som musik


jag fingrar på aluminiumburk

jag låter förhårdnaderna på fingertopparna
hamra mot dess kropp

tills det är det enda

jag hör


och jag ser dig

jag ser dina tankar vrida dig, bort från nu och mig
till någon annan

till någon annanstans


och jag undrar

vem tänker på mig

när jag fortfarande tänker på dig


jag fortsätter fingra på knappar, väggar
disk, gitarr och hud

jag fingrar på kön, fönster, telefon
tangentbord och dörrklocka

jag fingrar på piller, pulver
flagor, tapet, kakel och avsaknad

jag fingrar på dagar, veckor
och all tid som vandrar förbi

tills det är allt

jag känner


ikväll

tar oktober ett andetag

och längs vägarna står träden som hudlösa skelett

eller är det kanske människorna

som går bredvid mig

är det kanske jag


och vart jag än går

går vinden emot


viskandes om paradisrester

i mitt öra


som minnet av dina händer

och fotografiet i mobilen

från i somras

där du ler


jag blundar

och mörkret brusar

som tv-skärm

och himlen ovanför

pressar mig mot marken


och över Stockholm

sprids snöflingor

som smältande stjärnor

upplysta av neonljus

och gatlampor


han pressar kortet mot de fallande kristallerna

och drar fram en karta bland allt pulver

jag har skrivit till henne att jag sover

men inte än


jag blundar

och körsbärsträden blommar igen

den rosa färgen svävar

som bubblor under vatten

som alkohol i blod


det doftar blomster

och smuts


människorester

zip-påsar, relationer och flaskor

ligger där de tog slut

spridda över lägenheten

som spår av dekadens


i dessa stunder

mina mörkaste

och ljusaste

känns mina andetag

som klockslag

mot slutet


och som eld


den söta röken

och dess lugnande effekt håller om mig


jag drar in mörker

men det känns som ljus


och jag ser underbara ting