Joseph Conrads litteratur är inget för bokslukare, som når sista sidan innan gryningens ljus faller.

Hans litteratur skall man avnjuta i all stillhet. Suga på varje ord och meningar, uppleva varje stavelses inneboende mening.

J.Conrads litteratur äger ett sådant intensivt sprakande och berättande språk att man finner sig i berättelsens centrum och kan förnimma omgivningen med alla dess individer och dygnsrytmer. Känna soluppgångarna, havets stormar, torgens liv och rörelse. Och man finner sig själv skrattande åt burleska situationer och leende över livets ironier, men även gråtandes åt den innersta sorgens väsen.

Författaren målar inte bara upp händelsernas centrum utan även det mänskliga själens alla egenskaper. Därför kan J. Conrads berättande upplevas sprängfylld av stoff och långsam i tempot. Men det är av den annledningen läsaren får en läsupplevelse utöver det vanliga.

"Ingenting var lättare än att säga: Var inte rädd! Ingenting kunde vara svårare. Jag undrar hur man dödar fruktan? Hur gör man föra att skjuta ett spöke genom hjärtat, hugga av dess spöklikahuvud, gripa det vid dess spöklika strupe? Det är något som man ger sig på i drömmen och är glad att klara sig undan med håret fuktigt av svett, darrande i varje lem. Den kulan är inte stöpt, den klingan inte smidd, den mannen inte född. Till och med sanningens bevingade ord faller som blyklumpar till ens fötter. För en sådan desperat dust behöver man en förtollad och förgiftad pil, doppad i en lögn som är alltför subtil för att den ska finnas på jorden. Det är något man gör i drömmen , mina herrar!"

s. 258 Forum, Udevalla 1971.

Orginalets eng. titel. Lord Jim, 1900 översättning Vera och Stig DAhlstedt.