Jag speglar mig i dina ögon och känner
mig som en förljugen KGB agent som
har givit bort mina vänners stadshemligheter
för en billig flaska av vodka som är gjord av
det ständiga avfallsvattnet som rinner genom
Moskvas kloaker

Jag ser hur du har tappat hakan
ner i golvet av mitt agerande med en
sådan kraft att polisens insatsstyrka knackar på
med sin tårgas för att gripa oss för att det tror
att vi av någon konstig anledning planerar upp
ett big fucking terrorattentat

Jag vet att innan jag har hunnit säga förlåt så
har du fattat dig fort och drar den där dyra
Japanska kockkniven jag gav dig när du fyllde år
för att svinga den som en hjälte i en Hong Kong film
mot mig så att jag måste backa tre steg bakåt för sen så står
bokhyllan i vägen med alla böcker och filmer som vi har samlat
ihop på garageloppisar i ett antal anonyma inte sägande förorter

Jag går ner på knä och bönar och ber som en bosnisk muslim som precis har blivit tillfångatagen av serbisk milis någonstans
utanför Sarajevo 1992
som vet att livet jag lever bara har
cirka 30 sekunder kvar så att det gäller för mig att fatta mig fort
så orden skjuter ur mig som Tongue twista på speed kompandes av blytungt
Dancehall beat spelandes av Blood and Fire Soundsystem vid sjö på en snedrökt rockfestival

Alla dessa problem för att jag glömde att bädda sängen idag
och vi som hade lovat varandra att vi skulle ha ett jämlikt
äktenskap
Ett äktenskap som inte fick byggas på känslor utan bara skulle
innehålla byråkrati och svåra ord där politisk korrekthets sex
skulle vara lika självklart som de ekologiska rättvise märkta lakan
I sängen som jag glömde att bädda idag
Så förlåt mig att jag visade mig mänsklig idag.