Det sägs att allt går ur tiden
men i mitt hjärta tycks tiden stå still
Vad gör jag med det som jag måste
men som jag verkligen inte vill
Vad gör jag med det som är
men som inte får finnas till

Jag skulle kunna drömma
drömma om att få glömma
Glömma hur det är
att av kärlek som din bli berörd
berörd och till min minsta beståndsdel förförd

Jag skulle kunna önska
att mina minnen av dig dog
minnen av längtande hjärtan
som av varandra inte kunde få nog
Då när passionens hunger
mellan oss fick härja fritt
då när ditt inre
förenades med mitt

Vi tillhörde varann
som svaren på alla frågorna
Vi var två i ett
som havet är med vågorna
du var elden
jag var lågorna

Jag vet att jag finns
för att jag minns
Att du inte vill minnas
är som att jag inte får finnas