Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

+


det var jag, stranden
och en bruten våg

vintervassen nynnade
för den bleka solens nedgång

himlen blev purpurröd
vinden applåderade
som om den visste något
om en poets död

det var som om alla skuggor
samlats i parken

i en kompakt omfamning
av de knotiga tallarna
vaggade de av och an

mitt paraply vände sig ut och in
mina fötter stannade
men min skugga
var förlorad




Fri vers av SpamPippiL VIP
Läst 230 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2011-05-27 20:39



Bookmark and Share


    Bodil Sandberg
Otroligt starkt så snyggt du fångar bild och känsla stundens sårbara!!
varma applauser!!
2011-05-28

  S.A.I. Steve Lando VIP
slående vältonat
2011-05-28

    ej medlem längre
Jag ryser så bra du skriver!
Man får nästan en utomjordisk upplevelse av att läsa dessa rader.
Enda stället jag stakade mig var "solens nedgång" men för övrigt flyter texten som den ska:)
Strålande skriftat!
2011-05-27
  > Nästa text
< Föregående

SpamPippiL
SpamPippiL VIP