Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

7 månader gammal

Ett leende barn
mött av leenden

Vinden i de rena kläderna
och måsarnas obegripliga trumpeter

En meter under den regntörstande marken
ritar daggmaskar munnar

och molnen betyder alla något
för den som ser dem för första gången

Dessa långa dagar utan mörker
ska lagras och bli till förståelse

så att nästa år, då allt repriseras
ska känslan återuppväckas för första gången

och leendet ska tecknas ur minnet
och bli belönat

Så blir vi alla människor
och bara så




Fri vers av Jan Simonsson
Läst 233 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2011-07-12 22:03



Bookmark and Share


  Nina V A
jag besöker ofta kyrkogårdar, stannar till vid varje grav och funderar kring - och hur, ja kanske jag tillför en stund just därvid. Hur kommer det sig att vissa bara landar i vår värld en kort stund? Och vad händer där - en, två meter ner. Jag betraktar sörjande eller besökande. För mig är det frid och tröst, och repriser inte i något slags pris men samtidigt en känsla som klingar och nyanser för tanken. Är jag obegriplig, jo kanske - det är för mig - ibland, tack du när mina besök just där än mer!
2011-07-18
  > Nästa text
< Föregående

Jan Simonsson
Jan Simonsson

Mina favoriter
vunnen