Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Hemligheten (Del 2)

Tårar rinner när jag skriver detta

Som
ett rop på hjälp
gjorde jag det

Det var inte meningen

Dagarna
som var fyllda
utav så mycket gråt

Gråt och rädsla

Varje dag grät jag
även nattetid

Allt
gick så snabbt
hann inte reagera

Plötsligt var de bara där

Förstår
inte hur jag
kunde göra det

Sådan är ju inte jag

Mådde så dåligt
ville ge upp mitt liv

Jag var ju så värdelös

Jag ville någon skulle se
att jag mådde dåligt

Ingen såg mig

Jag var alldeles ensam

Jag var ensam
liten och så rädd

Sårade en annan människa
en som stod mig nära

Jag kan inte förlåta mig själv

Kommer aldrig kunna det




Fri vers av Cajsa
Läst 222 gånger
Publicerad 2006-01-03 18:26



Bookmark and Share


  sol
låter litet, ångestfyllt och med ånger..stark text.
du är förlåten när du förlåter dej...
2006-01-03

  Erik&Anna
Instämmer med Propellas kritik
2006-01-03

  Propella
Du skriver så levande, så starkt, att jag blir knäsvag.
2006-01-03
  > Nästa text
< Föregående

Cajsa

Mina favoriter
Avskedet
Vet du om
din sorg