Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Dystopi


Men till nästa år igen

Mindre och mindre människa
i den ofantliga
svällande svulstiga
välfärden.

Kärleken är en drog
amorterad i slaveri
uppstoppad i skyltfönstrens gap
avsugen av kyrka och fosterland

med minnet amputerat
och foten fastklämd
i lönefällans björnsax

Den itusågade damen
ihopsatt som byggsats
lämplig för intellekt under
2 år

Där tiggaren satt
står ett par vattenfyllda skor
huvudet uppträtt
på prisjägarens svärd

Tårarna har fastnat
ingen vill låta sig avslöjas
skriken kvävs
i mellandagsrean

Vem vill inte bli alkoholist
i ett klimat som vårt
där inget värmer
som en porrsajt





Fri vers av Jan Simonsson
Läst 321 gånger
Publicerad 2013-01-05 02:09



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Jan Simonsson
Jan Simonsson

Mina favoriter
vunnen