Jag var på äventyr
på ett ensamt Gröna Lund
medan Sven-Bertil Taube mimade sin fader
från Stora Scenen.
Tavlorna cirkulerade i mina händer
och jag hävdade att jag och icke en maskin
hade framställt dem.

Men jag hänger inte alls på Liljevalchs
med fotokopior av mina händer
eller med de anspråkslösa ansikten
jag fann under min kudde om kvällen,
och jag hänger inte alls
på Nationalromantiska institutet
med mina minnesbilder.

Däremot:

kan jag fånga vågornas vita skum
och hålla det i mina syndiga händer
i en sekund; tills vågorna vänder.