Nattsolen klädde av
frossan av ensamhet
När violen dansade
vackert i hemlighet
Så som viljan bar

Nattrodnaden varade
som i en evighet
Sen viskade gryningen
att nu väntas regn
Öm och varm

Ljumma droppar på liv
Vet att dagen lyfter
sina nätter
Att varje ensam från
dag Får förtrollad natt
i sin alldeles egna
dröm

Så tills dess Sov på
moder jords arm
Och res dit du vill
på natten
En dag kanske dröm
blir sann

Då far frossa och
kärleken tar vid
Och nattviol som
vildros Kan mötas
i en verklighet