allting gjorde så ont
Ingen kände som jag
Ingen blev så krossad
Ingen gick isönder
på samma sätt

jag gömde mig i fasaden
precis som alla andra
men det förstod jag inte då

allting var så stort
alla känslor en avgrund
som fylldes med blod
för att ens kunna förstå

enda sättet att hantera det
var att ha ont någon annanstans
smärta utanpå försvinner ju
till slut

allting blev svart inuti
och drogs ner i min kropp
jag kände mitt hjärta brista
fler gånger än jag vill räkna

allting var så ensamt
det fanns bara musiken
högt högt rakt in i kroppen
och det kändes bara bra då

men ju äldre man blir
desto mindre känner man
jag kan räkna mina ärr
men nu minns jag inte varför

jag minns känslan
lite vagt
och det är jävligt skönt

jag har blivit fasaden.