Som varje samling av regn i min hand
var sagorna jag viskade om nätterna 
för de förbipasserande, för de som stannade
och för dem som aldrig kom

Men du hörde mer
och satte örat intill det olyssnade
så försiktigt gömt bland mer larmande bokstäver
Lika skyggt tystlagda som den gömda själ 
du så försiktigt lade mot ditt bröst
och varligt höll genom natten

Och ditt seende
flätade mig samman med dig
och jag somnade som en hemvändande