De sitter i väntrummet på vårdcentralen det gamla paret.

Kvinna kramar sin makes hand,
den är märkt av arbete och hans blodådror är stora på hans magra hand.

Du ska inte vara orolig Stina säger mannen, det är nog inget allvarligt med mig.

Men kvinnan reser sig direkt när makens namn ropas upp av sköterskan.
Mannen säger åt sin Stina att sitta i väntrummet tills han kommer ut.

Jag frågar försiktigt om hennes man har någon sjukdom.

Stina säger; ja först var det hjärtat och nu är det magen,
min älskade Edvin som alltid varit så snäll och god.

Så kommer hennes man Edvin ut från läkaren, han sjunker ner på stolen bredvid sin fru.
Han darrar och har tårar i ögonen när han säger; jag måste till sjukhuset nu på en gång,
de har beställt en bil.

Läkaren står vid deras stolar och pratar lågmält med dem, så kommer en sköterska och hjälper dem ut till den väntande bilen.

Edvins fru nickar kort åt mig, hon ser så ledsen ut.

Den kvinnliga läkaren som jag går hos ber mig följa med in för min undersökning.

Jag kan inte hålla tillbaka tårarna, hon säger hur är det Åsa?

Jag berättade i korta drag om vad som rört mig till tårar.

Tre veckor senare är dödsannonsen över Edvin som var så god och snäll i tidningen.
Jag tänkte på hans fru Stina så ledsen hon måste vara.