Han sätter ord på saker och ting
så som jag önskar att jag kunde göra
Hur jag än försöker, hjälper ingenting
man kan inte mäta sig med det man av honom får höra

Han greppar sitt munspel
slår an en ton
Och alla ställen där jag spelar fel
sätter han samtliga på en miljon

Hans kraftfulla, hesa röst fyller återigen mitt rum
grannens knackningar berör mig inte alls
Jag sjunger med, men låter bara dum
och efter bara några rader har jag ont i min hals

Med realistens visshet är det väldigt klart
jag kommer aldrig att bli lika bra
Men när jag tillåter mig att drömma blir allt så underbart
Och jag vet, att den drömmen kommer jag alltid att ha