Avskala mig från symbolernas fängelser;
förnimmelsen är mitt språk! Och penseln
är mina ögon, lyssnandes en osynlig ström -

Jag kommer närmre tavlan så nära att tiden står still
och jag ser ödet förbereda sina perfekta mosaiker:

Varje penseldrag är en möjlighet som öppnar upp
ett unikt händelseförlopp
- inget är rätt och inget är fel

Allt är blott associationer ur osynlig storm -
(intuitionens glömska är besatthetens upplysning)

- förståelsen i upplevelsen är ingivelsens geni
och den perfekta synkningen i ett oändliga mönsters
manifestation på odödlig kreativitet;

skall en flinga olja förfrysa så overkligt
att den skulle binda ihop
allt,

(Spådd att bida ofödd - att gnistra till)

För visst är det något att genom dina förnimmelser
skapa förnimmelser att tolkas av andra förnimmande
att föda förnimmelser

Detta är ju entropins manifestation genom perfekt kreativitet! -

Skälver vi inte då redan hela universum!
Långt bortom
glömskans sprickor
Förfrusna
mellan tid och rum!

Som konst att återkallas när tiden vet-
den bortglömda intuitionens konstellation
som band ihop sinnena i telepati

Nonchalant längs vackra ögonfransar

Dansandes den sangviniska möjligheten av lycka -
ryck bort sorgen som en fjantig plansch;
de vackra kretsloppet susandes
-
Samförståndets gyllene juvel

förvirrad är den svunna tid
som skugglöst sinat att välla ut i tankes våg
och svalla upp;


de glömda vindarnas rop!


Därför tänder vi på det;


~
(pendlandes som solfångare av minnen från utbrända solar)