Tillbaka från Samhörig
vinner ett litet hjärta
villigt går jag till mötes

Utan att veta
när Marken öppnas
låter inte stålet komma nära
nära Dig – du som vaggade
mina armar mot skymning

Du blundar
känner mig – som ingen
kan förstå

förnuft omsluter och stänger
okänsla är Fjäderlätt – sov nu dun