Så blött och kallt,
men renande.
Ett regn så kraftigt
som sköljer kroppen,
tränger in i anden
som vore jag osynlig.
Det rensar ut,
tvår min lekamen.

Jag är renad,
född på nytt
genom isigt skyfall,
mina sorger är
sköljda i rännstenen
och jag reser mig
ur smuts och gyttja,
dricker regn från himlen
i tacksamhet
för glömska och lycka,
förlåtelsen.