Möjligen kom jag för nära
med det som jag skrev
på din hud,
orden som skulle dig lära,
med snitten som brev
utan ljud.

Möjligen föll du i smärta,
kanske du föll i min famn
när kniven nådde ditt hjärta
och själen nådde sin hamn.

Möjligen högg jag av kättja,
kanske så högg jag av hat,
men dådet var helt utan lättja,
och munnen var tyst, utan tjat.

Och kärlek det fanns det i skriften
som ristades in i ditt kött
och brevet finns med dig i griften
fast allt utom själen är dött.