Det är blott en föraning;
Synes endast vara en obekväm tanke
Och jag inväntar vilans befrielse

Handen gnider det trötta ansiktet
Ett mäktigt lugn råder ikring
Ogärna vill jag bryta aftonens stiltje

Fördämningen knarrar av tyngd
Men natten insveper långsamt scenen
Jag tillåts avlösning, och sluter ögonen