Du lovade att aldrig göra det igen
att blicka tillbaka
Du kunde stå där framför spegeln och beundras
att det mest krävande hos dig, trots allt sker per automatik
hjärtats obundenhet.
Men det slår dig att något har förändrats.
Något ej sig likt
Det droppar ner mot marken.
Yrseln tar vid
och vem har höjt temperaturen?
Du tittar dig omkring och letar efter lik.
Luften
tyngre än transforaminal rotblockad
och smärtan
den hörs inifrån ett ihåligt susande.
För nu händer det, när det oftast inte händer någonting.
Är livet mer än dessa kala kontorsgolv och kollegors sneda leenden?
rynkorna på pannan avslöjar annat
Inser att hjärnan bara är fast i min kropp. oberoende det andra.
Den bortsedde kroppsmassan.
Jag lägger mig ner i sittställning
hålls fast av mitt eget tvivel
snörvlar vid mållinjen
kippar efter luft
orkar snart inte längre
är snart i mål
men det är nu det händer igen
guldet som sjönk
vill vecklas ut
ur sittställning
lägg mig i sidled och kör över mig
låt mig få veta att jag lever.
Ett sus som sammanfattar mitt liv.
Räckte jag till, var jag nog, var det allt, finns det mer, vad är det värt?
är det för sent?
brus
Förresten glömde jag av att stänga spisen, och tänk om det brinner innan jag hinner dö?
brinner levande död
Men jag kan inte längre röra mig.
Jag är frånkopplad
på flygplansläge.
något som dagens kids inte kan bokstavera till
om jag ändå vore ett barn
Jag är ett sus bort ifrån ett bristande bröstkorg.
Golvet känns ovanligt kallt.
kallt som kroppsvärme.
Du är ovanligt skarp och du ser igenom mig
Stickande handsvett och fingrar betraktar avtrycken på ekfanér.
Jag ser fingerkoden. Unika mönster.
Du fortsätter prata för att lugna ner mig.
Avtrycken suddas ut. som fingerkod på ett pass.
Trycker av luftpistolen.
Kisar fram ljuset i mitt vänstra öga.
Vänder mig om, är kroppen återställd?
Du kala golv. Hur många har kört fast i dig?
Här finns annat utöver husdammskvalstret under soffan.
En gång i tiden fanns även levande ärr undanstoppade i myskuddar.
Det var tider det.