Redan medlem?
Logga in
stormar
luft
in och ut en vårbäck genom ådrorna forsar det röda vackra åter
ännu ungt, ännu nytt
brinnande för liv!
och jag..
tassar naket genom de inre marmorsalarna i mitt eget isblå, lämnar skuggor och längtan
att förnimma
Fri vers
av
in effigie
Läst 234 gånger och applåderad av 2 personer Publicerad 2016-02-17 12:09 
|
Nästa text
Föregående
in effigie
|
