Jag är vaken varannan natt,
Och varannan natt sover jag ikapp.
Min aptit försämras och allt känns skit,
Och jag käkar antabus så jag kan inte bedöva med sprit.

Hur har jag lyckats hamna i denna situation?
Sakta men säkert förlorar jag all typ av funktion.

Manin sätter klorna i mitt sinne,
Tiden då allt var bra är nu blott ett minne.
Dysforin når oanade höjder,
Och rösterna är nu ännu fler.

Hur har jag lyckats hamna i denna situation?
Sakta men säkert förlorar jag all typ av funktion.

Ångesten den ligger på topp,
Bara i år har två bekanta gått bort.
Jag önskar nästan att det vore jag,
För jag orkar inte mer och jag känner mig så jävla svag.