Hukande små tallar viskar till varandra
se människan
hon närmar
med hår som gles tuvull
och ansikte av glansiga tjärnar
nu stannar hon vid sin spegelbild
vinden huttrar mot den tunna huden
vattenytan stillnar
och skogarna drömmer hennes namn
och vaknar sjunkande
gömda i det barksvarta vattnet
är dagarna bara på genomresa
så nära att hon kan smaka dem
och nätterna vidsträckta svarta