Lik sorger är min lycka,
som ångest är min sorg
fördömd att undertrycka
all trycket mot dess korg,
men innan korgen bryts isär
skall annan anda stannat där.

Jag längtar denna känsla
som fastnat i en arm
fördömd att greppet gränsla
och strypas stum till harm,
men innan armar vittrat bort
avskiljs mig en förbittrad sort.

Till lyckoland är brådska,
avsmalnande dess stig
som dras av masens droska
i inkringringars krig,
för har man skuldsänkt tanken tänkt
är Shangri-la beständigt stängt.