Den sista blicken.
Den som kom att övervintra.
I videungens famn.
I amaryllisens fotspår.
I försvunnen snö.
Där mina moln älskar.
Binder en krans av hyacinter och brudslöja.
Viskar tårar av sorgens näste.
Blundar bara blundar.
Försvinner.
I ett hav av vilsenhet.
Klamrar mig fast vid ensamheten.
Som om det vore äkta guld.
Glömmer bort mig själv.
Inuti hjärtat kämpar för att överleva.
Varje minut.
Ett annat andetag.
I jakten på att finna mig själv.
Skuggor av frusen verklighet.
Tornar upp sig.
Genom blodlönnen.
Och dess kåda.
Men när natten kommer.
Samma dimma.
Som när jag vaknat.
Den jag var då.
Bara ett regn.
Bara ett regn.