(äcklet behagar mig i afton
jag ser på dig och dina strukturer

hur dina linjer följer
strömlinjeformat
en indoktrinerad fågel
som flyger under jorden)

jag tycker att din halo är vackrare än min
och gräset är skönt i dag om våren
vi sitter tillsammans på den vita bänken
med en glänsande droppslang i armvecket
den svalkar oss så skönt

 det intravenösa behaget
/historia:språk:eufemismer/

 ja, dessa slangar i våra kroppar
som leder bakåt till byggnaderna
redaktionerna
dessa sköna slangar genom våra kroppar
där allt flyter
och renar vårt blod
och gör oss behagliga för världen

 ja, din halo är vackrare än min
gör mig känslig för vinden
och musiken
allt förefaller verkligt idag
som en åskledare
som en lyftkran
som en symfoni av floskler

 ja, älskade monolit
nedgrävd i jorden av de vackra flockdjuren
att tillbe i regnet och i stormarna
/den politiska strålningen/
gör mig känslig för världen
låt mig se den om och om igen

åh, älskade monolit
gör mig känslig för natten
låt mig se den om och om igen
utan dig är jag ingenting
stoff utan mening
värddjur utan parasit
älskade, underbara monolit
förgifta mig aldrig med ditt stigma