känner mig
   som ett övermoget djuprött äpple
har kämpat för att vara sötast
   godast
     vackrast
       läckrast

men så faller jag
   tar i en sten
     innan jag slutligen tar mark

ovanför mig
    ser jag tryggheten
       hemmet
         kärleken
samtidigt smyger sig
   rå fukt innanför mitt röda skal

en kall nos
   mot min ännu oskadade kind
     för en sekund känner jag lycka
        någon älskar mig

sedan smärta
   djup, ihärdig smärta
      därefter


evighetens mörker