Likt de fallande rödgula höstlöven,
som bildar ett döljande täcke över barfotafötters
sommargräs,
så försöker du gömma din ångest,
i botten av glaset den väntar, tung, som ägg och räkor
på majonäs,

Du tömmer glas efter glas i rusande takt,
med sin laddade och negativa kraft träffar den solar plexus.
Ångesten verkar av orsaker,kända eller okända,
spriten är bränslet som får den att frodas som i ett växthus.

Meningen med livet är dold för oss levande,
det är väl kanske det som är själva existensens svar.
Att leta bland flaskor,baginbox och droger,
är ett självbedrägeri som bränner ut dig och lämnar aska kvar.