En gång om dagen får jordklotet solsken på magen
snurrar sen sakteligt vidare, följer tyngdlagen
ligger så rund helt enkelt och myser en stund
solar sin baksida medan hon tar sig en blund.

Vågor i håret och isbitar, vatten i knäna
bergknottrigt skinn och lurvig i skogen av träna
det kan väl inte va lätt att va världsstjärna, fröken
känna hur skinnet av solen blir torrt som en öken.

Jorden går runt som en uppspettad gris som man grillar
kanske en kass bild, men en bild som jag ändå gillar
ge henne snarast en skugga, ett moln, minst en sky
eller nån sololja eller ett stort paraply.

Man ska va snäll tycker jag mot den moder som bär en
slita så lite man kan så man inte förtär den
en jord vi har, så se sen om vi vårdar och spar
så länge vi finns om vi spar har vi jordklotet kvar.