Säg mig inte att du är slut nu

att du hatar dig själv

för att du är du

Tjugotvå stjärnor

räknar dem varje kväll

och ler då fler kommer till

några må ha fallit

Värdera varenda en

se dem som i skymmundan fallit

jag ber dig

se

se

stjärntecknet mitt

det som med pil och båge

tecknas brevid ditt

Säg mig inte att du vill rymma

be mig inte att rymma med dig

fråga inte mig

vart du ska rymma

och när du ska dö

Stanna vaken

håll dig vid liv

vi behöver mer mer

mer tid

Säg mig inte att du vill sluta nu

att du inte vill andas mer

snälla du sluta se

se ner

Badkaret är fullt nog att rinna över

blodrött vatten, natten har talat och jag har fallit

kallt vatten, isberg klär min döda kropp

Skall somna i evigheten

denna oändliga mängd ska få dränka mig

följ mig

Dina drömmar är inget för mig

plåga inte mig med dina tjugotvå stjärnor

när du inte ens ser dem alla

Inte förrän

om de alla fallit en dag

då har du rätten att känna som jag, gör

Knivar, kasstknivar fast i min arm

sågar sig igenom blå ådror

du säger att döden har sin charm

 (tystnad)

 Mina ord är ett eko av de du en gång sa till mig

då dina händer besörjde mina

och mitt hjärta blev helt

av dig

 och du fick mig att stå rakt igen

du fick mig att se vägen hem

och jag kunde stå

stå på egen hand igen

Jag kan inte bära ditt kors snälla du

ta det igen, jag kan inte ta mer nu

Säg mig inte att du är slut nu

säg mig inte att du vill lämna mig

att du vill dö, att du vill att hjortarna

ska finna dig efter frostig vinter

när snön den blivit till tö

säg inte

att det är jag som tvingar dig i komplicerade väldolda ord

som jag ändå ser bubbla under min hud likt syra

Ditt namn står redan skrivet på stjärnhimlen

min stjärnhimmel

Låt mig rädda dig så som du räddade mig

och säg mig aldrig mer igen

att det är slut nu

För Du är inte död

förrän alla dina stjärnor fallit

och dina är ännu inte alla här

tjugotvå stjärnor

Älskade

Det slutar inte där